Till minne av Ingegerd Hagerud
Född 30 november 1934 död 11 september 2020
En taxhistoria som Ingegerd gärna stolt berättade om, var när Odensbergas Bästis gick spårprov. Allt gick på räls tills Ingegerd och domaren såg en älg, 50 meter bort. Bästis fick naturligtvis också syn på den och stod och stirrade ett tag tills Ingegerd sa ”sök”. Då vände Bästis blicken och nosen till spåret och fortsatte.
Ingegerd son Ivar skriver att det kan ha varit då, Bästis blev Viltspårschampion och fick representera Södermanlands Taxklubb i Spår SM.
Ingegerd med Jutta och hennes två valpar Josefin och Klementin, 1985. Foto Lennart Agensjö
Som barn, innan kriget, bodde Ingegerd i Hemsjö i Blekinge, men när Danmark invaderas beslutar regeringen om evakuering. Ingegerd skulle flytta många gånger men hos farmor och farfar på Klinga gård utanför Norrköping hade hon en fast punkt.
Hennes första tax hette Lotta men de skulle bli många fler.
Stig, Ingegerds far, hade en jaktkamrat med rävfarm nära Kolmården. Stig byggde också en jaktstuga, Timmergata, vid Älgsjön och Ingegerd fick följa med både vid grytjakten och drev, redan som liten. Dessa år kunde hon berätta om.
Faderns tax Lina, var hans bästa jakt tax och Ingegerd förstod att det var viktigt att bevara dessa jaktförmågor hos taxarna. Säkert var det då hon förstod vikten av att en tax behöver tränas. Modet i och självförtroendet växer i spårskogen och jaktlusten i drevet och samtidigt är det viktigt att genom utställning vårda taxens exteriör.
Familjen flyttar norrut. Hon träffar Sven på Frösön. De gifter sig i Paris och kommer senare att bosätta sig i Sköndal. 1959 får de taxen Zaza av pappa Stig. Nu växer familjen med barnen Ivar, Gustaf och Erika.
Ingegerd med Zazas valpar 1965. Ingegerds första egna kull. Foto Sven Hagerud.
Ingegerd arbetade i Stockholm och pendlade till SVA och senare till SBL i Solna, men drömde om att flytta ut till landet. Så hittade hon prästgården bredvid Gryt gamla kyrka som stod till salu. Ingegerd och Sven flyttade 1993 till Odensberga gård. Huset renoverades och de levde ett rikt och fantastiskt liv med biodling och släktkalas. Det hade blivit många valpkullar genom åren men till slut bestämmer Ingegerd sig för att starta egen kennel och engagerade sig i Södermanlands taxklubb. 1999 köper Ingegerd taxen ”Leija”, Bösspelles Elsa, som blir starttaxen för Odensbergas kennel. Leijas dotter Bästis och flera andra tar pris och championat i drev, utställning och viltspår.
Odensbergas VP inrättas 2005 till vackraste korthår, normaltax och ska delas ut vid vinterutställningen i Södermanlands Taxklubb.
2006 vinner Dualis Parco Polo ”Hector” Odensbergas Vandringspris som första tax och priset kommer sedan att vandra i 12 år med många vackra taxar intecknade.
Ingegerd själv var noga med att hennes egna taxar meriterades i drev, viltspår och på utställningar.
Fram till 2010 blev det 10 kullar i kenneln från A-J. Ivar kommer att överta Odensbergas kennel och fortsätta arbetet med taxarna.
En av grannarna i Gryt berättar att hon ofta hittar Ingegerd arbetande i trädgården och taxarna och kaffekoppen var aldrig långt borta.
Hon delade med sig av sina kunskaper, hade fasta åsikter och en humoristisk läggning. Hon var rak och vänlig och alltid korrekt. Välklädd minns vi dig, alltid vacker och stilig.
Jag fick själv vara med när Odenbergas taxar blev BIR och BIM på Solvalla för domare Elisabeth Rhodin. Ingegerd hade åkt med Caroline Häggberg till denna utställning. En av de stora dagarna för en taxuppfödare.
Foto: Fenja Svensson
Valpköpare till Odenbergas Jason, Caroline Häggberg berättar:
Har ett minne från när jag hämtade Janson som valp! Min pappa var med och satt och väntade i bilen för att hålla den lilla parveln på väg hem! På vägen dit hade jag handlat cigaretter åt min pappa när jag stannat för att tanka bilen. De låg således kvar i min jacka när jag hängde upp den i deras hall! När jag senare skulle åka hem med Janson låg de söndertuggade cigaretter i hela hallen! De vuxna hundarna var väl sura för att det bara var de små som fick uppmärksamhet. Ingegerd blev också otroligt glad när man ringde och rapporterade om framgångarna han hade på utställningar och sa varje gång att: men är han verkligen så fin???!!! Vi skrattade mycket åt den där kommentaren!
Odenbergas Jason. Foto Carolin Häggberg
Tack Ingegerd för ett gott liv, vänlig och storartad som du var!
Fenja Svensson